mimmi och julia

jag brukar vara tjej
och nu menar jag tjejig tjej
tjejig-ytlig-fnittrig-tjej

jag vill inte alltid erkänna att jag är en tjejig tjej
kanske skäms jag lite
men det är vad jag mestadels är
och jag gillar det också
för det är ibland det bekvämaste man kan vara
det är så rätt i samhället
för det är så en tjej på 16 bast "är"

jag brukar älska att titta på
gossip girl
desperate housewives
top model
jag brukar älska att drömma om att
bli designer
bo flott
festa som en stjärna
jag brukar också inte tänka så mycket på konsekvenser
jag brukar inte tänka på vad som finns i mina kuddar har suttit på
inte heller på vad kasslern jag åt till middag har gått igenom
eller på vem som limmade ihop mina nya billiga skor

eller brukar
jag tänkte väl på det
men inte tillräckligt för att göra något åt det

kanske tänker jag inte tillräckligt långt nu heller
men jag märker i alla fall en skillnad

jag är less
otroligt less på världen
kanske ska man någon gång som tonåring känna så här
det kanske är normalt
men det var väl knappast normalt för 300 år sedan?

världen är galen
det har jag
och du hört
säkert tusen gånger

och jag har nog under hela mitt liv fått en liten smakbit varje dag av hur galen den verkligen är
nu har dom små tuggorna blivit en portion
jag börjar se ännu lite klarare än jag gjorde igår
och jag är fruktansvärt äcklad

det äckligaste är inte att se verkligheten
utan det är att förstå att ingenting jag ensam kan göra kan förändra den

om jag blir vegan räddar jag en massa djur från djurplågeri
men det hindrar inte de människor som plockar mina kidneybönor
eller mina kaffebönor från att lida

för att jag ska leva ska någon annan tvingas betala med sina liv
fastän jag inte vill det
varför?
hur kan det vara meningen att det ska vara så?

och hur kan det vara meningen att (mer än?) halva jorden
jobbar åt
och ger sina naturliga tillgångar
till den andra halvan
svälter
och samtidigt får ta de flesta katastrofer
tsunamis
översvämningar
torka
stormar
 
när det är den rika delen som
utnyttjar
smutsar ner
förstör

jag förstår verkligen inte
finns det någon mening?

jävligt jobbiga frågor som har ställts jävligt många gånger av jävligt många människor

just nu önskar jag nästan att jag bara kunde vara ytliga julle
som inte tänker djupare
hela tiden
för jag har kanske gått för långt nu
jag önskar ändå att jag kunde se desperate housewives som har säsongspremiär ikväll utan att bli äcklad
men det kan jag inte

jag vill inte bli designer längre
inte bara för att jag inser att jag inte är så bra på att sy
utan för att
JAG VILL INTE DRAS MED I DEN HÄR KARUSELLEN SOM KALLAS VÄRLD
vill inte
vill inte
vill inte

men vad gör jag då?
utan den här karusellen som jag smutskastar så mycket
skulle ingen kunna läsa det här

jag önskar man kunde byta värld till en mindre komplicerad
eller i alla fall att någon kunde räta ut min hjärna och ge mig facit

jag vill förstå
inte sitta paralyserad och titta på

/julia