yrsthklaet's - 123

Jag har allt och lite till, men ändå känns det som att jag saknar något. Ena sidan av mig säger "vad fan gnäller du om? Tap, du har ju allt."
och den andra, STÖRRE, mer tilltalande sidan säger "sluta gå omkring och låssas vara glad, för det är du definitivt inte! Du duger inte."
Vad är det som fattas för att jag ska vara ultimalt-glad, och inte ledsen och tankfylld all the time?
Jag kan helt enkelt inte sätta fingret på vad det är som saknas i mitt tragiska liv. Som det känns nu så - ALLT!
Känner mig fängslad i Skellefteå. I mitt hus. I skolan. I fotbollen, men framförallt i mig själv.
Vart jag än går, kommer jag ingen stans.
Det känns som någon har klistrat fast mig i en äcklig evighetskoma som inte går ta sig ut ur.
Hör jag i huvudtaget hemma här?
/m

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0